Lenka är en ung konststuderande när hon träffar Josef i Prag, strax före andra världskrigets utbrott. De gifter sig, men deras liv tillsammans hinner knappt börja innan de slits isär av kriget. Josef ska fly till New York tillsammans med sin familj, Lenka ska komma efter med sina föräldrar. Men ingenting går som planerat. Ett helt liv senare står de plötsligt öga mot öga./Btj.

Auschwitz, själva symbolen för nazisternas dödsmaskineri, befriades den 27 januari 1945. Men Förintelsen slutade inte där. Den gick i arv och sipprade in i blodomloppet hos Förintelsens barn. Det här är en bok om det tunga arvet, om känslan att finnas till istället för alla de som slutade sina liv i gaskamrarna. I barnen skulle en förlorad värld återuppstå. Vem kan leva upp till det? Men det är också en berättelse om författarens föräldrar, som möts igen efter kriget, i Norrköping. Om deras strävan att i skuggan av de döda, bygga ett nytt liv i det svenska folkhemmet. Den handlar också om att ha en historia i två världar, den judiska och den andra stora världen.

Författarens farmor överlevde Förintelsen. Minnen från kriget rullar på näthinnan som en film hon aldrig kan pausa. Att vara en Förintelseöverlevande kallar farmor inte för en välsignelse, utan ett straff. Att tvingas leva med skulden över att hon lever, inte de. Boken handlar om ett av de sista vittnena till Förintelsen som fortfarande är kvar i livet. Vad händer när ingen av dem längre finns?.

När Klaus stiger av tåget i Leipzig en novemberdag 1945, är det en stad i spillror han återser. Den 23-årige tysken är själv en spillra efter fyra år i koncentrationslägret Buchenwald, för att han är homosexuell. Klaus får arbete på ett herrskrädderi. Där möter han René, en fransman som blir hans vän. De bestämmer sig för att fly landet och tillsammans tar de sig till fots över till Frankrike, där Klaus kommer att leva i exil i ett halvsekel.

I november 1969 placerades tvåhundra polsk-judiska flyktingar på Marstrand, för att bo på ön under vinterhalvåret och lära sig svenska. De hade blivit fördrivna från sitt hemland, där de levt i generationer, och började sina nya liv på en kall och ödslig klippö. Vissa hade överlevt Förintelsen, andra hade vuxit upp efter kriget utan att känna till sin judiska bakgrund.

I augusti 1942 mötte den unge diplomaten Göran von Otter en tysk SS-löjtnant vid namn Kurt Gerstein på nattåget från Warszawa till Berlin. Den förtvivlade officeren berättade då om hur han bevittnat massmordet på 7 000 judar i förintelselägret Belzec för en förbluffad, tvivlande, allt mer chockad von Otter. Men hur rapporterade von Otter till UD och vad gjorde UD med hans berättelse? Kunde Sverige på något sätt ha agerat för att förhindra Förintelsens omfattning?.

Ester och Leon Rytz var bara barn när de tvingades till några av de mest ökända koncentrationslägren under andra världskriget, som Treblinka, Auschwitz och Bergen-Belsen. De miste allt: sina familjer, sitt land, sin ungdom. Mot alla odds lyckades de överleva avrättningar, slavarbete, sjukdomar, svår svält och till och med dödsmarschen från lägret. De kom så småningom till Sverige som flyktingar, svårt präglade av sina upplevelser. Men när de träffades i Borås, där båda hade hamnat i den framväxande textilindustrin, visste de inte vad den andra gått igenom. Leon såg Ester på stan och blev blixtförälskad, utan att veta om att hon bar på samma slags trauma som han själv. Två polskjudiska ungdomar förenades i en beslutsamhet att skapa sig ett nytt liv tillsammans. Att gå vidare och leva - inte bara överleva. Det här är berättelsen om paret Rytz, några av de sista rösterna från Förintelsen, som ännu kan vittna om vad deras ögon såg.

Marianne var femton år gammal när hon kom ensam till Sverige med en Kindertransport. Hennes judiska familjemedlemmar var antingen kvar hemma i Berlin eller spridda runt i Europa. Samma år bröt andra världskriget ut. Kanske var Marianne med sin bakgrund skyddad från Berlins gator, men kriget skulle snart sprida sig längre och större än vad någon först hade trott.

Gertrude Pressburger är tio år gammal när tyskarna marscherar in i Österrike 1938. Tillsammans med föräldrarna och syskon tvingas hon fly från det alltmer antisemitiska Wien. Familjen får ett kringflackande liv i bland annat Italien innan den 1944 hamnar i Auschwitz. Den enda i familjen som överlever nazisternas utrotningsläger är Gertrude. Efter kriget kommer hon till Sverige med de vita bussarna. Då väger hon 34 kilo, med kläder på./Btj.