I augusti 1942 mötte den unge diplomaten Göran von Otter en tysk SS-löjtnant vid namn Kurt Gerstein på nattåget från Warszawa till Berlin. Den förtvivlade ­officeren berättade då om hur han bevittnat massmordet på 7 000 judar i förintelselägret Belzec för en förbluffad, tvivlande, allt mer chockad von Otter. Men hur rapporterade von Otter till UD och vad gjorde UD med hans berättelse? Kunde Sverige på något sätt ha agerat för att förhindra Förintelsens omfattning?

Ester och Leon Rytz var bara barn när de tvingades till några av de mest ökända koncentrationslägren under andra världskriget, som Treblinka, Auschwitz och Bergen-Belsen. De miste allt: sina familjer, sitt land, sin ungdom. Mot alla odds lyckades de överleva avrättningar, slavarbete, sjukdomar, svår svält och till och med dödsmarschen från lägret. De kom så småningom till Sverige som flyktingar, svårt präglade av sina upplevelser. Men när de träffades i Borås, där båda hade hamnat i den framväxande textilindustrin, visste de inte vad den andra gått igenom. Leon såg Ester på stan och blev blixtförälskad, utan att veta om att hon bar på samma slags trauma som han själv. Två polskjudiska ungdomar förenades i en beslutsamhet att skapa sig ett nytt liv tillsammans. Att gå vidare och leva - inte bara överleva. Det här är berättelsen om paret Rytz, några av de sista rösterna från Förintelsen, som ännu kan vittna om vad deras ögon såg.

I Våra dagars ljus skildrar författaren Judy Batalion de judiska kvinnor i Polen som blev motståndskämpar under andra världskriget. Det är en levande och djupt gripande berättelse om mod, överlevnad och kvinnlig vänskap.